Måste släppa hoppet
fast kan ändå inte säga att jag håller hoppet kvar, men någonstans känner jag ändå.. om de ska vara vi så blir de de annars blir de inte de. ödet får avgöra den saken.....
Jag måste in i någonting, jag måste göra någonting för att glömma det här. Jag måste börja träna, ska o köpa kort o börja med de, sen ska jag till frissan o göra en total förändring. Jag måste göra någonting för att tiden ska gå fortare så jag inte bara går och tänker på han, för de är det ända jag gör.....
Som pappa sa, sluta fundera på vad han gör för det har du ingenting med att göra längre, så de försöker jag starkt göra....o inte tänka på vad han gör nu.. utan tankarna går istället på mycket av våra bra saker... o våra fina stunder. ni vet sånna här mördarminnen förtillfället.....aborten tex...en sån sak som jag o han kommer dela resten av våra liv..... men var för sig, ingenting vi nånsin kommer kunna prata om....utan de får vila i våra egna minnen.
det känns tungt.
måste igenom de här......men de känns så tungt..... men de är inte så att jag går o väntar på att han ska ringa eller höra av sig..utan det är saknaden av hans röst...o alla våra samtal o skratt om kvällarna i telefonen....
jobbigt......jobbigt.....
men en vacker dag så kommer jag att få ha johan tillbaka i mitt liv, som min vän.....o de är jag lyckligt lottad över.
trodde verkligen jag skulle vilja bryta med han... men jag vill inte de, inte en som man delat så mycket med...
o inte en som har ebtyy o betyder så mycket för en.....nej så jag hoppas att vi kommer kunna ha en vänskaplig relation i framtiden. men nu kan vi inte de för vi behöver läka båda 2...........
de jävligaste skulle bara var o se han med någon annan..........men de har inte jag med o göra.....men de skulle kännas som om hjärtat skulle krossas igen....men jag hoppas han respekterar de än ett tag...
Som sagt, hade jag bara varit äldre, så tror jag att vi hade haft andra förutsättningar i vårat förhållande.
och som han har sagt att om vi skulle mötas om några år igen... o se varann så vet man inte hur de skulle kännas...eftersom vi älskade verkligen varann.....eller jag gjorde de(kan bara utgå ifrån mig själv, men jag vet att han var lika kär i mig oxå).. johan var min gud, han var kungen som jag avgudade.....känns så skönt o bara skriva ner tankar o känslor som strömmar i hela kroppen...måste älta.....känns bara så jag måste älta.....för de är så jobbigt så jobbigt....
Jag måste in i någonting, jag måste göra någonting för att glömma det här. Jag måste börja träna, ska o köpa kort o börja med de, sen ska jag till frissan o göra en total förändring. Jag måste göra någonting för att tiden ska gå fortare så jag inte bara går och tänker på han, för de är det ända jag gör.....
Som pappa sa, sluta fundera på vad han gör för det har du ingenting med att göra längre, så de försöker jag starkt göra....o inte tänka på vad han gör nu.. utan tankarna går istället på mycket av våra bra saker... o våra fina stunder. ni vet sånna här mördarminnen förtillfället.....aborten tex...en sån sak som jag o han kommer dela resten av våra liv..... men var för sig, ingenting vi nånsin kommer kunna prata om....utan de får vila i våra egna minnen.
det känns tungt.
måste igenom de här......men de känns så tungt..... men de är inte så att jag går o väntar på att han ska ringa eller höra av sig..utan det är saknaden av hans röst...o alla våra samtal o skratt om kvällarna i telefonen....
jobbigt......jobbigt.....
men en vacker dag så kommer jag att få ha johan tillbaka i mitt liv, som min vän.....o de är jag lyckligt lottad över.
trodde verkligen jag skulle vilja bryta med han... men jag vill inte de, inte en som man delat så mycket med...
o inte en som har ebtyy o betyder så mycket för en.....nej så jag hoppas att vi kommer kunna ha en vänskaplig relation i framtiden. men nu kan vi inte de för vi behöver läka båda 2...........
de jävligaste skulle bara var o se han med någon annan..........men de har inte jag med o göra.....men de skulle kännas som om hjärtat skulle krossas igen....men jag hoppas han respekterar de än ett tag...
Som sagt, hade jag bara varit äldre, så tror jag att vi hade haft andra förutsättningar i vårat förhållande.
och som han har sagt att om vi skulle mötas om några år igen... o se varann så vet man inte hur de skulle kännas...eftersom vi älskade verkligen varann.....eller jag gjorde de(kan bara utgå ifrån mig själv, men jag vet att han var lika kär i mig oxå).. johan var min gud, han var kungen som jag avgudade.....känns så skönt o bara skriva ner tankar o känslor som strömmar i hela kroppen...måste älta.....känns bara så jag måste älta.....för de är så jobbigt så jobbigt....
Kommentarer
Trackback
